Historia

Utskriftsvänlig sida

För att göra en lång historia kort

Stångådalen har alltsedan stenåldern varit attraktiv  för människor. Längs vattenleden har alltid funnits goda förutsättningar för jakt och fiske. Det finns således ett antal fornlämningar utmed Kinda Kanal. De vanligaste är gravar från äldre och yngre järnålder (500 fKr-1050 eKr) med karaktäristiskt höjdläge. Förutom järnåldersgravar och fornborgar finns det också spår efter invånare från sten- och bronsålder.

Att anlägga en kanal mellan södra Östergötlands skogsbygder och Linköping vid Roxen fanns planer på redan under 1700-talets mitt. En av grundförutsättningarna var att man till största del kunde dra nytta av Stångån och det sjösystem med sjöarna Stora Rängen, Järnlunden och Åsunden som förbinder Linköping i norr med Kindabygden i söder. Endast på ett fåtal platser behövde man gräva kanaler samt anlägga slussar.

År 1799 började man omsätta kanalplanerna i praktiken. Målsättningen med kanalprojektet var i första hand att förse centrala Östergötland med timmer. Även spannmål och andra jordbruksprodukter transporterades utmed kanalen. Kanalfarten inskränktes i detta skede till att gå mellan Horn och Labbenäs vid Stora Rängens nordspets. Det var i endast i Brokind mellan Stora Rängen och Järnlunden som en sluss måste anläggas. Slussbygget utfördes under 1800-talets första decennium. Felberäkningar av slussens hållfasthet medförde att vårfloden 1813 raserade slussen och därmed orsakade stopp i kanaltrafiken som enbart varit igång under två år. Kort efter att slussen vid Brokind störtat samman gick kanalbolaget i konkurs.

Det skulle dröja närmare 40 år innan man på allvar återupptog planerna på en kanal. Den nya sträckningen av Kinda Kanal kom att i huvudsak följa Stångåns naturliga vattendrag utom i den södra delen mellan Stora Rängen och Hovetorp vilken helt måste grävas. Det grävda kanalpartiet är cirka sex km. långt. Kanalens fortsättning längs Stångån upp mot Linköping medförde att ytterligare ett tiotal slussar måste anläggas vid Stångåns forsar.

År 1870 var kanalen i sin helhet färdig och invigdes något år senare för regelrätt trafik. Kanalens egentliga glansperiod varade inte mer än i ett trettiotal år, fram till slutet av 1800-talet. När järnvägen från Linköping ner mot Rimforsa anlades under början av 1900-talet, försämrades förutsättningarna beträffande sjöfart på kanalen drastiskt.

Från 1940-talets mitt och fram till idag är trafiken utmed Kinda Kanal främst en rik och kulturhistoiskt intressant upplevelse.

Historiska fönster  

    - Informationstavlor med lokal historik längs kanalen.

Kinda Kanalkartor,Tema Vatten, Linköpings universitet.

Fakta om Kinda kanal